Kreativitet handlar om att se nya möjligheter hos oss själva och den verklighet och de ting vi har omkring oss. Geniers kreativitet genererar banbrytande processer eller produkter, medan vardagslivets kreativitet innebär att processen eller produkten är ny för den enskilda kreatören.Barn tänker ofta “tänk om…” i sin låtsaslek, som är en lek med alternativa möjligheter. Antagligen har de vuxna som säger att barn är speciellt kreativa själva aldrig blivit uppmuntrade till att befinna sig i förändringsläget oftare än i bevarandeläget. Alla människor har möjlighet att välja mellan och kombinera dessa sätt att vara.

Vår kreativitetsgrupp i ämnet psykologi definierar kreativitet som ett produktivt eller generativt nytt sätt att se på sin omvärld och på sig själv. Det är en processinriktad definition som beskriver förändringsinriktade människors flexibla förhållningssätt. Allt omkring oss kan förändras genom att nya produkter skapas (produktivt) eller att nya idéer genereras (generativt): Bordet skulle bli annorlunda med andra ben. I ett annat land skulle jag få andra möjligheter. Jag skulle se annorlunda ut med en annan frisyr.

Andra forskare, bland annat Harvardprofessorn Teresa Amabile, inriktar sin definition på slutprodukten av processen. En kreativ produkt ska vara ny och användbar. Frågan som uppstår här är: För vem ska produkten vara ny eller användbar, för personen som är upphov till produkten eller för världen? Den amerikanske psykologiforskaren Mihalyi Csikszentmihalyi hävdar att produkten måste accepteras av experter inom ett område. En forskare som kommit på en ny teori måste få den godkänd av andra forskare. Ett konstverk måste erkännas av konstkännare. Ett problem som detta synsätt leder till är att verk av författar- eller konstnärsgenier som inte upptäckts under sin levnadstid inte kan betraktas som kreativa. I viss mån är förmågan att knyta rätt nätverk en nödvändig del i en fullbordad kreativ process, om man med det menar att man också blir erkänd.

Geniers kreativitet — och vardagslivets
Många forskare med mig anser emellertid att det finns olika sorters kreativitet: bland annat geniers kreativitet och vardagslivets kreativitet. Geniers kreativitet medför en banbrytande process eller produkt inom ett område. Denna kreativitet måste erkännas av experter.Vardagslivets kreativitet innebär att processen eller produkten är ny eller användbar för dess upphovsmakare — inte för världen. Denna kreativitet är svår att bedöma då inga experter finns mer än kreatören själv. Icke desto mindre utspelar sig vardagslivets kreativitet hela tiden i hem, på arbetsplatser och i barns lek. När huset är för litet och vi inte vill flytta måste vi uppfinna vårt eget kompaktboende. Om lösningen är ny för oss själva är den kreativ även om andra har uppfunnit samma sak tidigare. När vår barnuppfostran inte fungerar måste vi vara kreativa och hitta nya sätt att se på våra barns beteende eller finna nya uppfostringsmetoder som fungerar.

Måste syftet vara att göra nytt?

En annan aspekt som vissa forskare anser nödvändig för att en produkt ska kallas kreativ är att det ska finnas en intention att vara kreativ, en medveten vilja att göra något nytt. Samtidigt finns det andra teoretiska läger som hävdar att den fantasifulla associativa delen av den kreativa processen också sker omedvetet och utan intention. Den holländske socialpsykologen Ap Dijksterhuis visar till och med i sina studier att de som ges möjlighet till omedveten bearbetning (omedvetna tankar eller fantasier) ökar sin kreativitet jämfört med dem som fokuserar på medvetna tankar.Fantasi kan ses som en mental process som kombinerar minnen, erfarenheter och föreställningar till nya inre upplevelser (medvetet eller omedvetet). Fantasin bidrar till den del av den kreativa processen som är associativ och mindre styrd. Men kreativitet kräver dessutom en systematisk logisk kognitiv del för att det ska vara möjligt att värdera olika möjligheter och välja den som är mest fruktbar att arbeta vidare med.

Kreativ lek och fantasilek övar barn på möjlighetstänkande, som kan öka chansen för dem att bli kreativa vuxna. Att barns lek inte är intentionell är en vanlig uppfattning, och det stämmer kanske för barn under tre år. Deras lek kan ofta beskrivas som spontan och verklighetshärmande. Äldre barns kan däremot ha en intention att skapa något nytt eller något som inte är verkligt i sin lek. I mina forskningsintervjuer kring låtsaslek har det framkommit att många barn under flera år utvecklar hemliga världar och lekar med låtsaskompisar.

Låtsasvärldarna utvecklas till länder med egna statsskick och språk. Barnen kan ge detaljerade beskrivningar av världar där det växer diamanter på träden och sjöarna är fyllda av marmelad. Likaså kan leken med låtsaskompisar vara en medveten skapandeprocess som utvecklas till ett äventyr in i möjligheternas och omöjligheternas värld, där både barnet och låtsasvännen exempelvis kan flyga på mattor och hela de sjuka.
Ungefär hälften av de 110 mellanstadiebarn som intervjuades i undersökningen hade eller hade haft låtsaskompisar och låtsasvärldar — en siffra som återfinns i motsvarande internationella studier. Dessa barn var mer kreativa än de andra.

Lek med alternativa verkligheter

Sådan lek som handlar om att framställa produkter — teckningar, lerfigurer, kojor, dockkläder med mera — skulle kunna utvärderas enligt produktdefinitionen som uttryck för vardagslivets kreativitet. Andra kreativa lekar är mer att likna vid processer, såsom låtsaslekarna som skulle kunna beskrivas som lek med alternativa verkligheter (psykologen Paul Harris definition av låtsaslek). Vad skulle kunna bli något annat i barnets omgivning? Hur skulle barnet kunna bli någon annan? Genom att bygga upp en alternativ värld till exempel med pappas kavaj och keps uppstår en kreativ processlek enligt vår definition: Barnet blir kanske en detektiv. Pappas skor kan producera fotspår i rabatten. Skräpet i papperskorgen blir andra ledtrådar som kan hjälpa barnet att fånga lillebrors kidnappare. Mammas mobil blir en bra kommunikationsradio för att anropa kompanjoner.Rollspelslekar med flera barn är också ofta kreativa processer. Där kombineras den produktskapande leken och processleken till höga höjder av möjlighetslek. När detektiven träffar sina kompanjoner äter de grus och kottar som uppblandat med vatten blir en broccolisoppa. Barns kreativitet kommer sällan i närheten av geniers kreativitet för varken akten att ta på sig pappas kläder eller att göra geggamojjamat är ny för världen. Men för detta barn kan det vara ett nytt påhitt och då är leken ett uttryck för vardagslivets kreativitet.

Självklart leker också barn mindre kreativa lekar. Regellekar, imitationslekar och tävlingslekar är några exempel. Om barnen lär sig en lek av andra och följer reglerna så sker inte så mycket kreativt. Så småningom brukar dock även etablerade lekar förändras. Reglerna omförhandlas när den ursprungliga leken upplevs som tråkig. En viss förändring innebär ofta ett visst mått av kreativitet.

Management-forskaren Michael Kirtons begrepp innovatörer och adaptörer kan användas för att beskriva olika nivåer av kreativitet. Individer som uppfinner något nytt är innovatörer medan de som utvecklar det som redan finns är adaptörer. Barn som leker imitationslek — till exempel mamma — förstärker ofta vissa drag, tar bort andra och lägger till ytterligare andra som inte finns hos modellen. De är alltså vardags-livets adaptörer i lekens sfär. Barn som hittar på helt nya roller eller lekar är däremot innovatörer.