Listan på misslyckade statliga satsningar är lång. I början av 1970-talet satsade exempelvis staten på ”Tjorven”, en gul postbil, byggd med statliga bidrag. Kalmar Verkstad fick uppdraget, trots att det fanns två framstående biltillverkare i Sverige. Det blev en ekonomisk katastrof.

I grund och botten var hela 1970-talet en enda industripolitisk katastrof. Miljardrullningen var omfattande, misslyckandet formidabelt.

Också i våra dagar satsas det omfattande statliga medel på olika projekt. I december 2010 sköt regeringen till 2 miljarder kronor till ett försök att generera innovationer i Norrlands inland via det statliga riskkapitalbolaget Inlandsinnovation. Det finns en rad andra exempel.

Under senare år har flera uppmärksammade utvärderingar gjorts av den här typen av satsningar. Slutsatserna är tydliga: De fungerar inte!

Alltför få svenska företag lyckas växa och bli framgångsrika. För lite av vår forskning resulterar i framgångsrika varor och tjänster som skapar jobb och tillväxt. Utmaningen för Sverige är att omvandla kunskapen till tydligare resultat – nya storsäljande produkter som ger jobb och ekonomiskt välstånd.

Därför behöver Sverige en ny innovationspolitik. Det kräver ett genomgripande perspektivskifte. Den nya politiken bör utgå från att de grundläggande förutsättningarna för entreprenörskap och företagande är den avgörande drivkraften.

Svenskt Näringsliv kan idag presentera en undersökning från analysföretaget Demoskop som visar att politikernas uppfattning om innovationsklimatet är betydligt mer positiv än företagarnas.

Företagarna upplever att innovationsklimatet har allvarliga brister.

Överskattningen gäller på alla 16 punkter som vi frågat om. (Undersökningen genomfördes under maj och omfattar drygt 5 800 intervjuer per telefon och webbenkäter med allmänhet, företagare, forskare och riksdagspolitiker.)

Undersökningen visar tydligt att de grundläggande förutsättningarna för företagande är den allra viktigaste drivkraften bakom ett bra innovationsklimat. Där ingår aspekter som möjligheter för företag att växa, att kunna finansiera goda verksamhetsidéer, möjligheter att starta nya företag och etablerade företags förmåga till vidareutveckling. Skatterna spelar en avgörande roll här.

Undersökningen lägger grunden för ett nytt index, som utgörs av allmänhetens och företagens bedömning av innovationsklimatet i Sverige och i den kommun man är verksam. Det visar nu ett så lågt värde som 55 på ett 100-gradig skala. Det finns alltså stora möjligheter att förbättra innovationsklimatet. De främsta bristerna finns inom områdena skatter, byråkrati och regleringar.

Ett bättre innovationsklimat börjar i bättre villkor och rätt drivkrafter för entreprenörskap och företagande. Nya satsningar på statligt riskkapital är en återvändsgränd. Mer offentliga pengar till forskning ger inte per automatik mer innovation och utveckling. Avgörande är hur pengarna används.

I en intressant expertrapport till Företagsskattekommittén i juni i år visar ekonomerna Magnus Henrekson och Tino Sanandaji att principerna för dagens skattesystem ofta bygger på ekonomiska modeller som inte tar hänsyn till modern forskning om entreprenörskap. Skattesystemet är enligt dem uppbyggt på fel sätt. Sverige kan inte ha nästan dubbelt så hög skatt på kapitalinkomster som andra länder har. Vi kan inte heller ha världens högsta marginalskatter på arbetsinkomster.

Beskattningen av entreprenörskap måste också ändras. Det behövs vidare en ambitiös men mer resultatfokuserad forskningspolitik och en utbildningspolitik som tydligt premierar att utbildning ska leda till jobb. Drivkrafterna för samverkan mellan akademi och näringsliv bör stärkas.

Svenskt Näringsliv genomförde i fjol två undersökningar riktade till företagare respektive forskare. Inom båda grupperna fanns ett stort intresse för samarbete. Många forskare poängterade att samverkan med näringslivet inte uppmuntras i tillräckligt hög grad. Därför bör en innovationspremie riktad till universitet och högskolor införas.

Innovationspremien innebär att de lärosäten som i samarbete med näringslivet är duktiga på att omvandla forskningsresultat till innovationer tilldelas större resurser än de som inte är lika framgångsrika. Forskningsresultat ska komma till samhällelig nytta för företag och medborgare, inte fastna i byrålådor på universitet och högskolor.

Det är också hög tid att utvärdera vilken nytta vi har av de olika statliga myndigheter som har till uppgift att främja innovation, tillväxt och entreprenörskap och som varje år tilldelas betydande anslag.

Enligt konsultföretaget McKinsey uppgick det ackumulerade statliga riskkapitalet år 2010 till över 17 miljarder kronor. En renodling och effektivisering av myndigheternas verksamhet skulle frigöra resurser som istället kan användas för att minska företagens skattebörda. Det är bättre att företagare får goda villkor och ges möjlighet att utveckla nya idéer än att de tvingas agera lobbyister för resurser hos statliga myndigheter.

Josh Lerner, professor vid Harvard och en av världens främsta forskare inom området innovationer och entreprenörskap, säger att politiken har en mycket betydelsefull uppgift i att ”duka bordet” för de företagsamma människor – forskare, entreprenörer och innovatörer – som sitter på idéer och utvecklingskraft.

Frågan är om svenska politiker förmår duka bordet på ett framgångsrikt sätt och göra upp med den gamla närings- och innovationspolitiken?

Source